21 mars 2007

Cryfest


I kväll har jag gråtit. Massor. Så mycket så man skulle kunna tro att nåt hemskt har hänt mig.
Men... Jag har bara kollat på ett klipp från David Letterman där Damien Rice o Lisa Hannigan spelar I remember.
Det var förfesten kan man säga.
Sen såg jag några avsnitt av Gilmore Girls o svullna ögon var ett faktum. Grät o grät o grät o grät. Avsnittet tog slut men jag kunde inte sluta.
Jaha ja.... Get a life nån? ;-)



Tidens Melodi: Damien Rice - Lonelily
And now you're coming home
And I'm trying to forgive
You're coming home
And I'm trying to forget
You're coming home
And I'm trying to move on
You're coming home
And you haven't called yet

3 kommentarer:

Anonym sa...

gumman, du vet ju att unsupervised GG tittande är farligt!

"Dansa min docka medan du är unger, när du blir gammal så blir du så tunger" sa...

Inte glåta!!

Enok sa...

Gråta till tvserier är oslagbart. Inte för att jag gjort det. Lite omanligt och gråta till Blade.