Förhållanden. Hur lätt är det egentligen? Under mina år som singel har jag blivit raggad på av alldeles förmånga gifta män, nyblivna pappor, killar vars tjejer är gravida, mestadels är det upptagna något äldre män som visat intresse. Vad faan e de om?
Jag drömmer om förhållande, om barn och allt det där. Men hur troligt är det att lyckas träffa en kille som INTE kommer betee sig så som jag sett att alldeles för många män gör?
Ja, killar, detta gäller även upptagna tjejer som går ut o plockar upp er. Som singel så har jag alltid haft åsikten att om man inte känner killens tjej så behöver man inte lida av några samvetskval. Jag står fast vid det. I några av de ovan nämnda fallen har jag nämligen fallit dit och glatt låtit mig charmas. Det har ju varit trevligt. Men man har ju undrat varför inga obundna killar vill kramas med en.
När man väl hittar nån, kan man bli nöjd då? Är man för förstörd av erfarenheter som singel? Eller ännu värre, är man förstörd av TV/Film? Jag må vara feminist och vilja ha jämlikhet på alla plan men trots det drömmer jag om att bli uppvaktad. På riktigt. Så som på TV.
Jag vill ha blommor, suprise-picknick på vardagsrumsgolvet med filtar och en flaska vin och kanske Damien Rice i högtalarna. Så där som på film. Perfekta dater där man bara sitter o ler åt hur kära man är i varandra. I want to be romanced!. Bli bjuden på sitta-ner middag med tända ljus.
Jag har själv i ett tidigare förhållande bjudit på en del cheesy romantik. Det är kul. Man borde gör det mer. Men man gör det inte. Man sitter bara där i soffan och undrar varför livet aldrig är som för highschool-ungarna i The O.C, Gossip Girl,One Tree Hill. Och är man lycklig och det är för lätt så önskar man att man kunde ha lite passion, ett uns av drama, kommer drama så önskar man bara att livet kunde vara lätt.
Hur är det meningen att man ska kunna bli nöjd med det man har? Hur ska man kunna sluta jämföra sig med Peyton Sawyer eller Serena van der Woodsen?
Jag vill faan bli uppvaktad. Det har jag aldrig blivit. Come on! Wine, dine and 69 me!
24 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Dont give up, dont give up. Kärleken kommer.
En dag kommer du också "drabbas" av den stor-stora fantastiskta rätta kärleken!!!
Håll ut vännen!
Kilar du inte stadigt med Tobias längre?
Jo :)
Skicka en kommentar