Ni kan lugna ner er. Jag dog inte! Men jag trodde det ett tag där i lördags. Framför allt tyckte jag väldans synd om mig själv. Men jag överlevde.
Jag diagnosticerade mig själv och startade en behandling med antibiotika. Hur fick jag tag på det? Är jag nån form av läkemedelstjuv?
Nej då. Jag var i Indien och fick host-sjukan där, gick till apoteket, beskrev mina besvär och fick just Amoxycillin. Det funkade bra och fort och eftersom jag vet att jag brukar få så här lite då och då så köpte jag med mig en extra kur hem. Så. Jag mår bättre. Hostar fortfarande men det gör i inte ont längre. Förutom att jag fått träningsvärk av natthostandet. Natten till måndagen hostade jag så mycket att jag chockade mig själv till och med. Typ 3 timmar i sträck. SOmnade av utmattning vid halv 4 tiden. Farbror doktorn skrev ut Cocillana-Etyfin och nu är det lättare att sova. Cocillana-Etyfin är jättegott. Mums!
Man kan ju tycka att jag borde ta reda på mer om min hosta. Jag har hostat mer eller mindre konstant i drygt ett år. KOL? Lungcancer? Förmodligen...
Men.. som en mycket vis man en gång sa: No Diagnose - No Disease.
Nu blev jag röksugen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag tror att jag har:
- livmoderscancer
- aids
- njursvikt
- gallaproblem
- reumatism
det är inte lätt att vara döende...
Ne det har du rätt i!Jag har precis fått papper på att kjag INET har livmoderscancer, men iofs.. mycket kan hända på två veckor.
Galla har jag ju ingen. Men jag har nog:
- diabetes
- KOL
- Bröstcancer
- Levercirros
- Förkylning
Ärligt talat...
Alla verkar vara mer eller mindre döda nuförtiden. Vi har också varit sjuka i mer eller mindre en vecka nu. Cocillana rules!
En granne på morsans land fick KOL. Han kunde knappt resa sig ur sängen. Men så köpte han en rottweiler och tvingade sig att börja gå ut med den. Sakta men säkert tog han sig tillbaka till livet och nu promenerar han och hunden raskt förbi, raka i ryggen och med solsken i blick. Så det finns hopp även om så skulle vara fallet.
Skicka en kommentar