Har precis kommmit till Västervik. En liten roadtrip för mig själv. Jag älskar att köra bil. Till o med ganska skönt att köra själv. Man har lite bra musik och så är man själv med vägen.
Satt o tänkte på hur jag är och hur jag lever. Jag är 30 år och singel och bor själv i en lägenhet i stan. De allra flesta av mina kompisar är antgingen gifta med varandra eller ska gifta sig och några av dem har barn.
Jag känner inte alls att jag måste ha en pojkvän. Känns oftast rätt ok att vara singel. Man slipper kompromissa, man slipper visa hänsyn. Man har sin egen plats och sina saker där man vill, när man vill. Som sagt. Oftast känns det bara bra. Jag brukar inte noja över att jag är gammal. Tänker att; jaja, det kommer när det kommer. Det är när man råkar tänka: OM det kommer som man blir lite smånojig.
Tänk om man aldrig hittar nån som passar? Blir en sån där tant som bor ensam med sina katter... Nu tål jag inte katter.. så jag kommer få sitta ensam med min samling livlösa giraffer... Scary giraff-lady..
Folk man inte träffar regelbundet ska alltid fråga:
- "Hur går det med kärleken då?
Dåligt är egentligen inte rätt svar eftersom det inte finns nåt som går dåligt per definition.
- "Näe.. det finns ingen..." brukar jag svara
- "Nehe, inte än"
- "Ne..."
- "Var inte orolig, det kommer när det kommer"
... Eh., ja? Eller? Så känner man sig pressad. Allt skulle kännas peachy om man inte konstant blev påmind om att man är singel. Jag har vart singel drygt 4 år nu och klarar mig hur bra som helst. Blir lätt kär så visst har det varit en del "dåligt" man fått stå ut med under åren, men oftast är det bra. Just nu finns det inte ens nån speciell jag går o tänker på. Så nu är det bara skönt. Det kommer när det kommer.
Jag känner mig sällan ensam utan är ganska nöjd med att sitta o maratontitta TV-serier och öta mikromat och festa ofta o mycket och bara.. vara liksom.
Men. Åren går. Vart faan skulle man träffa nån? Coop? Bolaget? Sju-Elva? Ne..... Kanske skulle hitta nåt djur jag tål. Som jag kan sitta medpå ålderns höst. Som mina vänner med fanmilj får vakta när jag påker på pensionärsresa till Gran Canaria och festar i leopard-dress.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är både rumsren och tam. Däremot verkar folk försvinna ganska snabbt när jag kommer, så kanske orsakar jag allergier..
Alltså det är ju underbart att vara singel på många sätt. Tänk på allt du å jag gör tillsammans, det hade vi inte kunnat gjöra om vi hade en respektive.
Jag har verkligen funderat på det där med två vs en, och det jag kommer fram till är att de ända riktiga anledningarna vore ju ekonomiskt. Grymy mycket billigare att bo två.
Och sen e det ju det där att ha ngn som kan ta han om en när man blir gammal.
Äh om du blir scary giraf lady kan jag bli crazy cat lady. Tror vi skulle ha riktigt skojj!!
Anoshe: Jho visst, men du e ju faktiskt spoken for. Och när njag är gammal och kattlös så e du fortfarande ung och rask =)Karro: Haha! Du får inte ha katter! Då kan jag ju inte komma hem till dig!
Jag ska bli snuskgubbe när jag blir gammal! Du får bli snuskgumma! :D
Skicka en kommentar