Arrigato

Yours truly är på kinesfest. Japan har ju geishan o japan e ju granne med Kina...... :-D

Wii!!!

Jag spelar Wario på Wii. Hur sjukt kul som helst! TV-spel har fått ett helt nytt liv! Har aldrig fastnat ordentligt för något sånt spel i den här klassen. Jag gillar DX-ball, Frogger, Digger o sånna klassiska spel. Men nu är det plötsligt skitkul igen!

Falling Down §%¤&:s

Jag har haft migrän sen i torsdags, mer eller mindre illa, sen i går är det tillräckligt bra för att kunna jobba igen men jag var hemma torsdag-fredag.

Nu får jag höra att flera av mina kollegor suttit o bevakat mitt facebook-användande under dessa dagar och gått till chefen och förmodligen suttit och pratat på avdelningen om att jag vart inloggad där.

Alltså. Jag vet inte vad jag ska göra. Ja, jag har suttit lite grann vid datorn hemma. Jag har en fåtölj där med kuddar så jag halvligger. Jag har ljusstyrkan på skärmen på 45% och sitter en dryg meter i från den. Det är tyst och lugnt och mörkt och efter dom omständigheterna kan jag använda datorn under kortare perioder även fast jag har migrän.

Det är fan en jävla skillnad att vara på jobbet 8 timmar och sitta i en käppljuslokal och koncentrera sig och prata med kunder och kollegor och sitta ordentligt och JOBBA.

Jag får så klart inte veta vilka det är som "skvallrat" (om man nu ska kalla det så för det är inte så att jag skäms för att jag gjort det och jag skulle inte förneka det), misstänkte en speciell person och frågade chefen om det var den och då sa hon att det var flera som gjort det.

Jag blir så irriterad. Nu tycker jag att det gått för långt. I flera år har "flera kollegor" gått bakom ryggen och klagat på diverse olika saker, "hon kommer för sent", "hon tar längre lunch än oss andra", "hon surfar på arbetstid". Nu snackar vi människor som OXÅ använder internet privat på arbetstid, människor som mer eller mindre dagligen tar långa fikapauser (det gör jag kanske 1 gång i kvartalet). men jag sklulel aldrig få för mig att gå till chefen o säga: "Du hon o hon o han fikar 15 minuter varje dag" eller "jag såg att hon o han satt massor på Aftonbladet eller resesidor". Vad faan är det frågan om? Varför tillåts det att människor tar sin egen arbetstid till att bevaka andra?

Jag skulle förstå om det var så att all statistik pekade på att jag inte sköter mitt jobb. Eller om jag vart sjukanmäld och nån sett mig stuffa på Spy Bar. Men så är inte fallet. Jag presterar o producerar hur mycket som helst och det erkänner cheferna oxå. och inte faan har jag variot sjuk på fel sätt.

Jag blir galen. Och detta är kollegor som jag jobbar med dagligen. Som ler mot mig och hälsar och låtsas bry sig. Jag vet ju inte vilka det är så det är bara att misstänka alla. man ser inte direkt framemot saker som julfester eller after work när man ska sitta där i en falsk miljö och bara le och låtsas.

En vacker dag kommer jag få spel o ställa mig på ett avdelningsmöte och skrika och kräva upprättelse.

PS. Detta inlägg är skrivet på arbetstid. Rapportera till chefen om du vill. DS

Finns det en gräns?

Jag spillde nyss te på benet för att jag gjorde den klassiska "kasta med håret" och gå vackert i väg för att en småsnygg målare stod i närheten =) Haha! Nu har det gått för långt. När jag tänker på det nu så va han rätt ful. Ja, det va han.

Första snön!

När det gäller årstider, speciellt vintern, så e jag lite som Lorelai Gilmore. Inte att jag kan gissa när den kommer, men religiöst glad när jag ser den :-D

Jag är nog en sån där årstidsromantiker. Visst. Sommaren är snäppet trevligare än de andra för då kan man bada. Jag ÄLSKAR att bada.
Men, när man på våren för första gången byter till en tunnare jacka,
på sommaren när man för första gången går UTAN jacka,
på hösten, när man för första gången tar fram sina benvärmare
o sen när det är riktig vinter o det inte räcker med tunn jacka med kofta under, utan man måste ha tjock, varm vinterjacka. Då e det mysigt.

Och första snön. Det finns inget i de andra årstiderna som går att jämföra med det. Det är underbart. Jag åker sällan pulka, jag har sällan snöbollskrig eller bygger snögubbar. Men ojojoj. Som jag älskar snön.
Blir till o med glad när jag måste skrapa rutorna på bilen, för det betyder att de e mysigt! Vantar, mössa, långkisar, halsduk. Fantastiskt! Åh!

Här sitter jag nu på bussen, kvart i tre på natten, på väg hem efter en massa Sangria o spel i Sumpan, har Tegan o Sara i öronen o jag bara njuter av livet!
Tidens melodi: VINTER!!

SIlence of the Ducks

Ni kanske tycker det har vart tyst här på senaste. Jo så är det nog. Livet har inte vart händelselöst, det har vart en massa skoj fester och grejer blablablablabla.

Bara det att jag inte haft nåt att orka skriva om. Jag har inga egna känslor just nu. One Tree Hill är slut (tills januari) så jag har inte ens deras känslor längre. Har ingen serie som jag maratontittar just nu. Det är jobbigt. För då börjar ens egna känslor som man kanske hade att titta fram. Jag vet inte vilka känslor det är men jag orkar inte ha dem. Likgiltigheten känns som min vän.

Förstår ni?

Jag vet inte. Det kanske är dags att skaffa sig ett eget liv, vad det nu innenbär. Jag har ju massor av vänner, många nära. Bra familj, bandet, jobbet etc. Men ändå vill jag mest fly verkligheten o bli ett med TV-serierna.Framför allt har jag inget speciellt att säga om mig själv eller mina känslor. Liksom.

Här är det som gjort mig gladast den senaste tiden:

Joss Whedon gör ny TV-serie - Dollhouse ska den heta.

Plotten:

Echo (Eliza Dushku) [is] a young woman who is literally everybody's fantasy. She is one of a group of men and women who can be imprinted with personality packages, including memories, skills, language—even muscle memory—for different assignments. The assignments can be romantic, adventurous, outlandish, uplifting, sexual and/or very illegal. When not imprinted with a personality package, Echo and the others are basically mind-wiped, living like children in a futuristic dorm/lab dubbed the Dollhouse, with no memory of their assignments—or of much else. The show revolves around the childlike Echo's burgeoning self-awareness, and her desire to know who she was before, a desire that begins to seep into her various imprinted personalities and puts her in danger both in the field and in the closely monitored confines of the Dollhouse.

Underbart. Kan bli hur bra som helst!

Now I'm gonna go back to my brooding bitternes.

Tidens Melodi: Regina Spektor - Better

If I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all